Det finns något spännande med de som verkligen har hängivit sig till att bli otroligt bra på en enskild sak, vad det egentligen är. Och när de som dessutom gjort det, pekar på någon annan som att den är lite extra bra, ja, då är det värt att öppna öronen.

Idag ska vi (alltså jag, David, och Elin) ge oss på något farligt.

Ett måste i norr.

Det finns ju en del saker som är väldigt svenska. Vi har exempelvis köttbullar, IKEA och ett väldigt unikt hotell; Icehotel i Jukkasjärvi.

Du kan ta en norrköpingspojk och flytta honom från Norrköping, men du kan inte få honom att sluta säga “pomme”. Då menar jag (David) inte min egen flytt till Linköping, utan mannen på Stejk som flyttat hela vägen till Kiruna.

Föreställ dig det här: Det är eftermiddag en sensommardag.

Ett slags lyckligt skimmer, som om världen plötsligt blivit lite ljusare, lite varmare, lite mer spännande.

876 meter över havet. En ringa höjd när vi pratar om att bestiga fjäll i vanliga fall, men i detta fall är det faktiskt en höjd som tar förstaplatsen. 876 m.ö.h är nämligen högsta punkten på Sveriges högst belägna asfalterade väg Vildmarksvägen.