Stejk Street Food
Restaurang
Kiruna, Lappland
Du kan ta en norrköpingspojk och flytta honom från Norrköping, men du kan inte få honom att sluta säga “pomme”. Då menar jag (David) inte min egen flytt till Linköping, utan mannen på Stejk som flyttat hela vägen till Kiruna.
Jag tänkte inte själv på det först, det var ju bara naturligt liksom, utan det var Elin som påpekade att mannen som tagit vår beställning och småpratat med oss hade sagt det magiska ordet “pomme”. Visst rullar det fint av tungan? Och vid det här laget har jag tappat 90% av läsarna, men för dig som hänger kvar så ska du få veta varför detta är så viktigt.
Vi är ett helt vanligt par och även vi har självklart vår friktion i förhållandet. En friktion som ibland kan blossa upp i en vild (men alltjämt vänlig ska jag självklart säga) diskussion om ordet “pomme”. Pomme, alltså friterad potatis som du oftast får till din hamburgare. Pomme, oavsett singular eller plural. Pomme, för den som besitter sann kunskap i språk (Alltså jag, i förhållande till Elin). Elin försöker prompt påpeka att det heter “pommes” och således försöker leka att hon pratar sådan där rikssvenska, istället för sitt östgötska modersmål. Än har hon inte lyckats få mig att sluta säga pomme och tydligen hade det inte heller spelat någon roll oavsett hur långt jag hade flyttat. Rolig kuriosa, som inte alls har med det här smultronstället att göra, utan om mig och Elin, är att jag överhörde Elin prata med sin mamma någon gång innan mina svärföräldrar visste om min existens, när Elins mamma påpekade att Elin hade börjat prata mer östgötska. Jag fällde en tår och såg det som en av mina finaste bedrifter i livet.
Så när det magiska ordet yttrades i Kiruna, blev det genast klarlagt att det var ett smultronställe vi besökte. Att Stejk serverar fantastiskt god street food, som du sitter ned och äter i en kåta, var förvisso av stor vikt också, men guldstjärnan var ju självklart kommentaren om pomme.
Skämt åsido, så var hela upplevelsen med Stejk fantastisk (står dock fast vid allt det ovanstående också). Vi fick tips av en vän till mig (shoutout till Ellen!) om att vi skulle besöka Stejk när vi skulle till Kiruna. Jag vet om att hon är en riktig finsmakare, så vi skrotade vår egentliga plan på lunch och bytte till Stejk, vilket var ett riktigt bra beslut.
När vi skulle beställa fick vi lite beslutsångest, så vi lutade oss mot Stejks egna rekommendation och tog varsin sub med ren- och älgkött. Och en liten sidobeställning av pomme då. Snacka om att det var gott. Först såg jag knappt brödet, för det var så mycket kött på och jäklar vad gott det var. Vi slukade våra mackor i ett nafs och jag övervägde seriöst att köpa en till bara för att det var så gott.
Åter till mannen som tog vår beställning, också känd som mannen med det magiska ordet. Vi tog inte ditt namn, men tack för pratstunden. Att få prata med personerna bakom verksamheter är en av de saker som gör det vi gör så otroligt speciellt. Tack för att du frågade oss varifrån vi var (gissar på att vår dialekt kanske gjorde det rätt uppenbart) och tack för alla rekommendationer om vad vi borde se. Men framförallt, tack för den goda servicen och tack för den otroligt goda maten.
Tack för mig. På återseende.
