Gruvguidning LKAB
Aktivitet
Kiruna, Lappland
Ett måste i norr.
När vi hade bestämt oss för att åka norrut under vår sommarsemester pratade vi sedvanligt med folk i vår närhet för att få rekommendationer. En aktivitet som dök upp flera gånger var att vi var tvungna att besöka gruvan i Kiruna. Om jag (David) inte missminner mig vill jag säga att det var fåglarna Nils, Ellen, Daniel och Rikard som viskade det i mitt öra. En rekommendation som vi glatt följde och dessutom blev glatt överraskade av.
När en rekommendation kommer från flera olika oberoende håll är det naturligtvis en god smultronställeindikation, varför vi tar det på största allvar. Därmed blev en gruvguidning hos LKAB också bland det första vi bokade in under planeringen och såg till att ha gott om tid till vårt förfogande. När det väl var dags samlades vi på turistbyrån i Kiruna för avfärd. Man får självklart inte springa runt själva i gruvan. Det hade faktiskt varit både oansvarigt och säkerligen livsfarligt. Guidningen börjar istället med en busstur från centrala Kiruna och sedan ner i gruvan. På vägen mot gruvan berättade guiden om olika landmärken som vi såg på vägen dit. Färden fortsatte in på gruvområdet, förbi vakten och sedan kom själva infarten till gruvan och färden nedåt. Rätt uppenbart förvisso, men kan säga att det var kolsvart. Färden fortsatte ned till besöksgruvan, 540 meter ned, och det är där som den verkliga guidningen börjar. För den nyfikna är dagens brytning nere 1365 meter ned, så det var en bra bit ned till dagens “verkliga” gruva.
Nere i gruvan var det presentationer av både LKAB och dess gruvor. Man tänker att det inte låter så intressant, men det var genuint det. Det är dessutom svårt att verkligen begripa hur stor påverkan den svenska järnmalmen haft på Sverige och den svenska välfärden. Och nej, jag försöker inte “greenwasha” på något sätt, utan är mycket väl medveten om gruvornas påverkan på både miljö och människa. Jag tycker faktiskt inte heller att presentationen försökte sopa det under mattan heller, utan de pratade rätt mycket om den miljömässiga påverkan och påverkan gruvan har på människorna runt gruvorna.
Även om överlappet på vad jag och Elin tycker är intressant att uppleva är rätt stort är det inte så sällan som överlappet finns där av helt olika anledningar. Och som du förstår var det här just ett sådant exempel. Vi kan väl säga som så att det finns en anledning till att jag pluggade något tillhörande filosofiska fakulteten och Elin valde tekniska. Medan jag fascinerades över sättet LKAB utvecklade sin verksamhet och testade nya produkter i form av ny järnmalm för minskade utsläpp, fascinerades Elin över allt det hårda. Ibland lyser ingenjören i min kära tant starkare än solen. Där var det stora maskiner, effekt i produktionen och tågen som gällde. Tågen som fraktar järnmalmen från LKAB till Narvik och Luleå är nämligen några av världens starkaste tåg. Det finns också två vagnar som sticker ut lite; en guldig och en målad i regnbågens färger. Nu kommer jag slå in en helt vidöppen dörr, men behöver jag säga att Elin kollade efter malmvagnar så länge vi var i närheten av malmbanan under resten av resan?
Efter både presentation, rundvandring och ett besök på gruvmuséet var det dags att bege sig upp till ytan igen. Lite kunnigare, om lite allt möjligt. Plus en lite gullig film på Elin i bygghjälm. Och vi ska inte glömma bort att vi fick en liten gåva! En påse med våra egna järnpellets. Förutom att man kan använda dem till att peela fötterna (en text som kommer till dig inom en inte för fjärran framtid), så kan jag informera om att de även fungerar väl som dekoration i bokhyllan.
Så om du inte har varit där innan, har du nu inte bara rekommendationen från de som rekommenderade det till oss, utan även våra varma ord om besöket i gruvan i Kiruna. Och om du snabbar på kan du bli person nummer 7 som rekommenderar ett besök. Ska jag vara ärlig har jag dock en stark magkänsla att det är många fler än oss som skulle intyga detsamma och som Elin alltid säger så har min magkänsla alltid rätt. Hennes ord, inte mina.
P.S. Rolig kuriosa är att jag blir väldigt lätt åksjuk och lyckades på riktigt bli det av färden ned och upp ur gruvan, på grund av att man inte såg något under färden. Vi snackar en färd på max 10 min. Och jag vet vad ni tänker och jag kan berätta att ni kan vara lugna. Som tur var så var det inget som åkte upp ur mig.
Här hittar du information om gruvguidningen:
