Vildmarksvägen
876 meter över havet. En ringa höjd när vi pratar om att bestiga fjäll i vanliga fall, men i detta fall är det faktiskt en höjd som tar förstaplatsen. 876 m.ö.h är nämligen högsta punkten på Sveriges högst belägna asfalterade väg Vildmarksvägen.
Du kan nog gissa dig till vad Vildmarksvägen är av bara namnet och din gissning kommer nog stämma ganska väl. Det är en väg på 50 mil som börjar vid Strömsund i söder och Vilhelmina i norr, för att sedan ta dig genom ett spektakel av svensk natur. Det finns självklart en massa stopp längs med vägen. Både samhällen och naturupplevelser av olika slag. Några ställen som är extra värda att stanna vid enligt oss är Hällingsåfallet, Gaustafallet och Trappstegsforsen. Alla med sin egna charm. Hällingsåfallet har en väldigt pampig närmiljö, för vattenfallet gör att allt runtomkring blir extremt grönt och vattnet i luften gör att man kan se en regnbåge i ravinen vid vattenfallet. Trappstegsforsen å andra sidan ligger precis vid vägen och har en riktig maffig bredd. Det ligger ett grillhak precis bredvid forsen, så passa på att få lite lokalt käk också. Det är en ganska häftig natur att äta vid.
Jag (David) har åkt Vildmarksvägen två gånger; en gång med min familj och en gång tillsammans med Elin. Det finns ingen fråga om saken att jag gärna skulle åka där igen. Det är så fint och samtidigt så tillgängligt. Jag älskar roadtrips, så att åka på småvägarna genom naturen och bredvid vattnet är fantastiskt. Desto snårigare och kurvigare vägar, desto bättre.
För att få tiden att njuta måste man självklart tillåta att det tar sin tid. Det innebär att man även behöver bo någonstans. Vi bodde på Klimpfjällsgården senaste gången, vilket var ett väldigt uppskattat boende från vår sida. Prisvärt, ligger fint och praktiskt till samt så hade de galet prisvärd mat. Vi åt en trerättersmeny hos dem för inte många kronor alls, men maten var väldigt god.
Ett måste är att ta en paus vid den högsta punkten av Vildmarksvägen, på Stekenjokkplatån. Där kan du se snötäckta fjäll i alla riktningar, även hela vägen till Norge. Här kan ni dock förslagsvis göra något som vi tyvärr inte gjorde, nämligen att tänka. Vi visste att vi skulle högst upp på Vildmarksvägen och även till annan fjällmiljö, men ändå tänkte jag och Elin att vi skulle ju på sommarsemester och packade därefter. Typ 3 dagar innan vi var på Vildmarksvägen badade vi vid Pite Havsbad, där det var 28 grader varmt om jag vill minnas rätt. När vi kom till Stekenjokkplatån var det istället 3 grader varmt och började snöa, vilket vi inte hade klätt oss för. Ja, du kan ju se resultatet själv på bilden nedan. Det var kallt.
Det som jag verkligen gillar med vildmarksvägen är att den gör fjällmiljö tillgänglig för alla. Förutsatt att du förvisso har en bil, så spelar det ingen roll om du är gammal, väldigt ung, erfaren vandrare eller handikappad, för du kommer ändå ha möjligheten att få uppleva svensk fjällmiljö. Ta med familjen, åk med vännerna eller åk själv, men det är ett enkelt sätt att förstå varför vi ska vara tacksamma över att bo i Sverige.