Lilla k’s Trädgårdskök
Restaurang
Bollnäs, Hälsingland
Ibland kan något litet även vara stort.
I helgen var vi på vår månatliga resa och hade vägarna förbi Hälsingland. Ni vet, som vilken östgöte som helst har en vanlig helg. Jag och Elin har dessutom en liten lek vi leker ibland; en lek som går ut på att vi låtsas att vi är sådana där normala människor (även fast vi vet att vi är lite lagom eljest). Som de högst normala människor vi är behövde vi även stanna för lite mat. Valet föll på en stor matupplevelse för oss, även om den kom i ett litet paket.
Lite kan vara mycket och jag (David) la in just lite, lite här och var i stycket ovan. Restaurangen vi besökte för att få i oss lite mat var nämligen Lilla k’s Trädgårdskök i Bollnäs. Maten var riktigt god, även om jag personligen kände mig rätt dum när jag försökte lista ut hur jag skulle tackla förtärandet av min fisk i tunnbröd. Vi jobbar rätt ofta med kontraster jag och Elin, så när jag satsade på fisk, potatispuré och tunnbröd valde hon istället en fräsch sallad, i alla möjliga fina färger (eventuella indikationer om personligheter på grund av valen av mat och dess beskrivningens är helt oavsiktliga. Dock möjligtvis rätt sanna).
Nu är ju Lilla k, så mycket mer än bara en restaurang. De hade ju även massvis med bakverk. Och här är ingen som har läst mer än två recensioner av oss förvånad över att vi valde att ge in för frestelsen och köpte varsin liten efterrätt. Livet är för kort för att våga vägra semla. För det var precis en sådan jag tog. Nu får förvisso eventuella semmelpurister hålla i sig, så att ni inte ramlar av den höga häst ni sitter på, för det var en kola- och hasselnötssemla jag tog! [Spelar superduperdramatisk musik] Det var en ny, men uppskattad variant, enligt mig. Hasselnötterna gav en bra textur, som uppskattas i en annars rätt mjuk företeelse. Och just det, Elin tog en äppel- och kolapaj. Den var god den med. (Här är ju problemet med att vara två som gör allt och att vi oftast inte väljer samma. Det är svårt att frambringa en lika episk beskrivning av hennes paj, som jag gjorde för semlan, när jag bara tagit en tugga av något och konstaterat att det var gott. Vågade inte be om en tugga till, för då hade jag nog fått onda ögat. Ni vet “happy wife, happy life” och så vidare.)
Utöver maten så var det en väldigt trevlig miljö och jag kan tänka mig att det är ännu härligare under sommaren. Inredningen var mysig och hela stället har en viss lantlig känsla till det, som uppskattades av dagens skribent (som av någon anledning har en väldigt ironisk och lite lätt busig känsla i kroppen samtidigt som han skriver det här).
Det var allt för buspojken idag. Se till att besöka Lilla k när ni också tar en “liten” resa till Hälsingland. Och ja, den lilla ordvitsen var helt medveten!
