Varghotellet
Boende
Järvsö, Hälsingland
Stress. Panik. Frustration. Vad har det här med ett smultronställe att göra tänker du? Allt och ingenting säger jag (David).
Det första boende som vi bokade efter att vi hade bestämt att vi skulle åka till Norrland på sommarsemestern och vi hade fått vår semester beviljad var Varghotellet hos Vildriket. Vi har tidigare varit hos Vildriket och vill du läsa om den upplevelsen hittar du den i ett annat inlägg, men först ska du läsa klart om det här smultronstället. En del av det positiva med att bo på Varghotellet är nämligen att du får tillgång till själva djurparken, även när den är stängd för alla andra. Så har du någonsin drömt om att ha en djurpark helt för dig själv (praktiskt taget, inte helt bokstavligen), så är det här ett boende för dig!
Okej, nu hoppade jag lite här, så vi får nog backa bandet lite. Varghotellet? Vad är ens ett varghotell? Det är inte en finare variant av bed&breakfast för de stora lurviga ulvarna, utan ett helt “vanligt” hotell för oss människor. Ja, med den lilla skillnaden att hotellet ligger i en djurpark. Och just det, själva hotellbyggnaden ligger ju också delvis i varghägnet. Det finns bara fem hotellrum och alla har alltså utsikt mot vargarna hos Vildriket. Rummen på bottenvåningen har stora glasfönster som är själva väggen i varghägnet och man kan med andra ord ha en varg som står precis på andra sidan av den biten glas om man har tur (eller otur om man precis kommit ut ur duschen och känner sig lite för exponerad). Rätt häftigt får jag ändå säga.
Jag kan berätta för er att det inte var någon enkel uppgift att få till en bild på ulven från hotellrummet. Jo, det är nu stressen, paniken och frustrationen kommer in. För visst har det gått förbi varg förbi rummet, vi har bara varit antingen för exalterade eller för trötta för att lyckas hantera situationen på ett adekvat sätt. Hoppas du sitter okej, för det finns viss sannolikhet (eller risk för min och Elins del) för skratt nu, på vår bekostnad, men den bjuder vi på, kära läsare. Första gången det gick förbi en varg precis utanför fönstret blev vi båda så exalterade att Elin av någon oförklarlig anledning slängde sig på golvet och jag i all panik sprang för att hämta kameran, men lyckades bara filma en bit päls från oklar del av vargens kropp. Elin rättfärdigade sitt handlande efter att vi hade dött av garv och förstått hur dumma vi varit med att hon skulle ur vägen för att jag skulle kunna filma. Fint tänkt ändå, allt för materialet. Därefter tog jag en till promenad i parken (mer om det strax), men Elin satt kvar på rummet. Då kom det massa varg, men jag hade ju kameran med mig när jag gick runt i parken, men några korta sekvenser på mobilen lyckades hon ändå skrapa ihop. Tredje gången det kom en varg kom stressen och paniken igen. Kameran var på laddning, så jag for efter den. Upp med kameran och jag försökte filma medan vargen gick utanför vårt fönster. Kameran signalerade att det var för mörkt och jag höjer mitt ISO i panik (kamerainställning för att öka kamerans ljusinställning, ingen fara om du inte känner till), men det var fortfarande för mörkt. Det är då Elin påpekar att skyddet på kameran fortfarande sitter på…. Men som de flesta historier har även denna saga ett lyckligt slut. När jag satt och skrev den här texten, skrev jag först om hur vi inte hade fått någon bild, men jag fick gladeligen skriva om. Det kom ännu en gång ett gäng vargar och sprang förbi fönstret, bara någon meter från oss. Och när jag drog upp persiennerna till fönstret på morgonen så stod faktiskt ett helt gäng vargar där, så det blev knappast ingen brist på vargupplevelser. Bilderna jag tog med kameran var okej, men den bild som förmedlar hela upplevelsen med Varghotellet bäst är bilden Elin tog med sin mobil. Fötterna upp vid fönstret, semesterläge, trötta efter en lång dag och så knäpper hon en asball bild på hur det är att verkligen bo på hotellet. Cred till dig gumman. Det är svårt att få en mer unik boendeupplevelse än så i Sverige.
Sen var det ju det där med min promenad. Jo, som jag skrev lite om tidigare så får man tillgång till djurparken även när den inte är öppen om man bor på Varghotellet. Så när vi kom gick vi igenom hela djurparken och upplevde den ännu en gång. Och vår bedömning av Vildriket kvarstår; det är den djurpark i Sverige, och som vi besökt, som vi tycker allra bäst om. Det kommer alltså från en som vuxit upp med klippkort på Kolmården i unga dagar. Den slingrande trägången hos Vildriket, som går genom skogen, tar dig förbi djuren på ett ypperligt sätt och vi uppskattade att de hade uppdaterat färdvägen med lite småhus och annat pynt i skogen, tillsammans med lite information om skogens allra olika väsen. Vår första genomgång av djurparken tog tre timmar, men vi lyckades inte se allt, så jag kunde inte riktigt ge mig, så jag gav mig på ett varv till och då lyckades jag faktiskt att få en glimt av alla djur. Det var så otroligt skönt att kunna gå runt i djurparken helt själv, utan att behöva trängas eller liknande. Det är en upplevelse jag verkligen kan rekommendera till alla.
En annan sak som jag uppskattar med Vildriket är informationen till oss besökare. Det är inte information om djuren jag tänker på, utan information om hur bland annat vi besökare kan själv göra insatser för att främja den biologiska mångfalden. Det fanns bland annat exempel på både insektshotell och fågelholkar som man kunde läsa om och kolla på i parken samt information om vikten av just biologisk mångfald och dess innebörd. En annan sak som jag tycker de gör väldigt bra är att informera om sin verksamhet. Själva djurparken är självklart den del som vi besökare ser utåt, men de gör en hel del i kulisserna också. En sådan sak som jag tyckte de lyfte fram på ett bra sätt är forskning som de är involverade i. Bland annat fanns det en liten informationsruta kring varghägnet som berättade att Vildriket är med och tränar AI på sina vargar, för en studie om vargar och attacker på tamdjur (om jag förstod det hela rätt).
Sen ska ytterligare en eloge utdelas. Tyvärr har jag inte namnet på personen, men när jag och Elin tog vårt första varv i djurparken (vilket var efter den hade stängt), så träffade vi på en djurskötare som matade renarna och myskoxarna. Hon var otroligt trevlig och pratade med mig och Elin samtidigt som hon gjorde sitt jobb. Hon gav oss lite information om djuren och svarade på våra frågor, även fast hon inte alls hade behövt göra det egentligen. Det där är den där lilla extra servicen eller bemötandet alla som jobbar mot människor borde ha, för det märks verkligen som kund. Vi tog ju tyvärr inte namnet på den personen, men jag fotade lite när hon jobbade, så den på Vildriket som råkar se det här och vet vem hon är kan ju ge henne ett extra tack från oss.
Att bo på Varghotellet är verkligen en upplevelse för alla som har någon form av intresse för djur och natur. Det spelar ingen roll om det är en familj, barn eller två vuxna som har en tendens att vara som barn (ni förstår nog vilka jag syftar på) som bor där, jag är rätt säker på att alla kommer att finna upplevelsen något särskilt.
P.S. Man kan inte ta för många bilder på lodjur tydligen.
