Naturum Vålådalen
Sevärdhet
Vålådalen, Jämtland
För er som har varit med oss ett tag, så vet ni om att vi har några smått ovanliga mål. Vi vill besöka alla världsarv i Sverige, alla svenska nationalparker och alla naturum i vårt avlånga land. Vi har kommit en bra bit på alla dessa, även om vi inte är helt klara med någon av dem, men vi kämpar på.
Som ni kan gissa, så ligger en del av dessa besöksmål inte direkt runt knuten, så ibland får man åka en liten bit. Ett sådant exempel är Naturum Vålådalen som är beläget en bra bit ut i de jämtländska skogarna (sett ur en stadsbos perspektiv). De flesta som åker dit gör det för vandring eller skidåkning, men vi åkte dit under vår sommarsemester med ett mål; att besöka naturumet.
Det är ett fint naturum, beläget i ett stort rött hus. Utanför huset fanns det en jätterolig utställning, där man skulle besvara frågor för att få fram vilken typ av naturbesökare man är. En egentligen rätt enkel utställning, men det fick oss att springa fram och tillbaka bland de där frågorna för att få svaret.
Vi har tjatat om det om och om igen, men en sak som ger vårt resande det där lilla extra är mötet med alla individer som står bakom olika verksamheter. Ett lysande sådant exempel har ni här. Det började med att Elin hälsade på Ola, som föreståndaren för naturumet heter, och det slutade med att vi pratade i vad som måste varit bra över en timme. Vi ställde frågor om hur det fungerade med att driva ett naturum och Ola berättade gärna för oss om hur det fungerade och bidrog med egna anekdoter. Han visade även upp en undanskymd utställning för oss, vilket gjorde att vi absolut kände oss betydligt mer sedda än som bara ett par vanliga besökare. Det är tydligt att Ola brinner för det han gör och det smittar av sig. Det blev en fantastisk diskussion om verksamhetsutveckling, kommunikation och myndigheter, i kombination med utbildning och naturinformation. Oavsett vad man tycker om naturumet, så går det inte förneka att Ola i sig är en anledning till att besöka Naturum Vålådalen och gör ni det, se till att prata med honom.
Förutom Ola (han kanske är vad man kan kalla en rörlig utställning), så var även själva utställningarna i naturumet bra. De berättar om samernas säsonger, men även om närområdet. De hade även en utställning med makrobilder på små arter, där det handlade om att hålla ögonen öppna för det lilla i naturen (eller det är åtminstone min tolkning).
Vår natur ska vara glad att det finns människor som Ola, som tar sig tid att sprida den information som vi andra behöver höra. Och vi andra behöver dra vårt strå i stacken. Har man inte informationen själv, så får man söka upp den. Eller ännu bättre, så söker man upp Ola på Naturum Vålådalen.
