Söderåsens nationalpark
Naturupplevelse
Ljungbyhed, Skåne
Under vårt än så länge korta projekt att besöka alla Sveriges nationalparker (har ju bara hållit på i lite mer än ett år) är det faktiskt bara en nationalpark som vi lyckats besöka flera gånger; Söderåsens nationalpark. Denna skånska pärla huserar raviner, stup, täta skogar och mäktiga utsiktsplatser.
Vi besökte Söderåsens nationalpark första gången under vår sommarsemester 2023 och såg till att åka dit igen när vi besökte Helsingborg för bara någon vecka sedan. När vi var där i juli förra året var det naturligtvis mycket grönare, vilket självklart påverkar upplevelsen. Nu hade den kalla våren gjort att nationalparken tyvärr inte var lika grön, men det var ett härligt besök ändå. Vi har gått runt i nationalparken och det finns enligt mig (David) tre upplevelser som sticker ut, även om nationalparken i sin helhet är ett smultronställe.
Om man sett bilder från Söderåsens nationalpark är det sannolikt en bild tagen från utsiktsplatsen Kopparhatten och som blickar ut över ravinen. Det är en mäktig syn och det är häftigt att se hur ravinen slingrar sig fram mellan klippväggarna. Förutom att själva utsiktsplatsen är fantastisk, finns det faktiskt en sak med kopparhatten som jag älskar ännu mer; att den är tillgänglig för alla. Det går en bilväg upp till utsiktsplatsen, som slingrar sig uppför genom den härliga skogen och som gör att man känner sig helt omsluten (på ett positivt sätt) under färden upp. Det innebär att Kopparhatten faktiskt är tillgänglig även för den som har problem med eller inte kan gå. Jag vet att jag själv tar min möjlighet att besöka naturen för given ibland, men faktum är ju att alla inte kan uppleva den. Därför tycker jag den här naturupplevelsen blir så finare. Det spelar ingen roll om du är ung, gammal, barn, springandes eller rullstolsbunden, utan alla kan få uppleva den fantastiska utsikten från Kopparhatten.
Den andra upplevelsen är rena motsatsen till Kopparhatten. Istället för att ta sig upp högt och få en överblick kan man gå längs vattnet i ravinen och känna sig pytteliten. Vill man gå en lite längre sträcka passar den leden perfekt för den som vill vara närmare vattnet. Det är ju ändå något med att höra det där porlandet.
Den sista upplevelsen som gör Söderåsen för mig är det som kallas Hjortsprånget. Detta är dock inte för vem som helst. Det var en rätt rejäl promenad uppför, längs med trappor och stigar, innan vi kom fram till utsiktspunkten Hjortsprånget. Det är en smal avsats som har ett stup på vardera sida. Jag gick halvvägs ut, men vågade faktiskt inte gå ut hela vägen till kanten. Lite mesigt, jag vet.
Vid en av entrérna, Skäralid, finns en stor sjö samt deras naturum som är värt ett besök. I sjön är det alltid sångsvanar som är mer eller mindre nyfikna på människorna i närheten. En var riktigt nyfiken på folk när vi var där nu och gick fram till några som satt och fikade vid strandbädden. Lite annorlunda, men kanske ett väldigt välkommet sällskap till fikat?
Söderåsen är verkligen en naturupplevelse för alla och det kommer garantera bli fler gånger vi tar en avstickare dit. Vi har varit där på våren och sommaren, så vem vet, kanske blir det i höst redan? Jag hoppas i sådana fall att vi ses där!
