Vad har ramslök, ett utsiktstorn i trä, ett gammalt oljebränneri, ett stenbrott och ett gammalt säteri gemensamt? Ja, det är faktiskt inte åldern jag (David) tänker på, utan det är som Gert Wingårdh hade sagt “läget, läget, läget”. Allt detta kan du nämligen hitta när du ser till att besöka en inte så liten kulle, nämligen Kinnekulle!

Kinnekulle är ett område beläget vid Vänerns södra strand och är bland annat känt för sin natur. Området har dock rätt mycket historia, vilket man märker när man läser på om de olika besöksmålen. Jag (David) tänker som så att nu ska ni få hänga på med oss på en digital dag vid Kinnekulle. Häng med!

Första stoppet blir för att skaffa sig en överblick över området. Vi måste ju veta vad vi har att göra med trots allt. Enklaste sättet att göra det är från högt ovan marken och i det här fallet behöver du inte ens klättra upp för närmaste träd för att lyckas med det. Om du är modig nog kan du gå upp i Kinnekulle utkikstorn och njuta av utsikten. Det där med att njuta av utsikten är inte så lätt när man är höjdrädd och är i ett utkikstorn av trä som knarrar. Jag “njöt” så pass mycket att jag inte ens tog en bild. Det gamla utkikstornet i trä är 19 meter högt och ger dig en väldigt bra överblick över närområdet. Och alla andra områden med för den delen.

Allt är dock inte synligt. En bit bort från utkikstornet, omringat av skogens mystik, ligger det nämligen något så ovanligt som ett övergivet oljekokeri. För väldigt länge sedan gjorde man nämligen ett försök med att framställa olja i Gössäter, men det gick inte särskilt bra. Oljan man fick fram var av så dålig kvalitet att man slutade med verksamheten efter bara några år. Kvar idag är bara ruiner. Ruiner som har blivit ett med naturen.

För att orka upptäcka behöver man också äta och att äta gott är trevligt. Vilken tur att det råkar finnas en restaurang med väldigt god mat vid Kinnekulle; Hellekis Kök & Trädgårdscafé. Ett supermysigt gammalt orangeri, med vinrankor bokstavligt talat inne i restaurangen. Maten var riktigt smarrig, vare sig man valde silltallrik eller en riktigt bra pasta.

Efter matpausen är det en bra idé med en lätt promenad letandes efter ramslök i naturreservatet Munkängarna. Det är en superlummig skog, med en grönska som är helt otrolig och trädkronor så täta att solen knappt tar sig igenom utan att be om ursäkt först. Det som Munkängarna är mest känt för är att det växer en rejäl mängd ramslök där. Den bildar små hav av ramslök som vajar i vinden. Du får dock inte plocka ramslök i reservatet, utan den ska vara kvar där för alla att njuta av. Bara visuellt.

Sista platsen för den här digitala resan är det stora stenbrottet eller “Götenes lilla grand canyon”. Tidigare har man brutit kalksten vid stenbrottet, men idag är stenbrottet vattenfyllt och en väldigt spektakulär plats att besöka. Med fördel kan man gå upp en bit längs kanten av stenbrottet för att få en ännu bättre utsikt över det. Även fast stenbrottet i stenbrott mått mätt är litet, får det en att känna sig rätt liten när man står bredvid klippväggarna och inser hur mycket kalk som faktiskt har brutits där. En liten bit svensk naturhistoria helt enkelt.