Chokladstallet
Mattillverkning
Gotland
När jag (David) var yngre fattade jag aldrig grejen med praliner. De kunde vara goda, men de försvann ju så snabbt. Att de försvann snabbt kan också ha att göra med att jag kan vara en riktigt liten gottegris förvisso.
Nu är jag ju dock lite äldre, lite mer världsvan och har betydligt bättre känsla för smak, men fortfarande lika mycket av en gottegris. Jag och Elin försöker alltid köpa smakprov av praliner när vi hittar en tillverkare under våra resor. Att praliner är en konst att tillverka är ingen fråga om. Att få till riktigt bra praliner, med en riktigt bra smak i både karaktär och styrka verkar verkligen vara jättesvårt. Därför blir det extra imponerande när vi stöter på de där pralinerna som bara är wow.
Var kan man stöta på dessa magnifika praliner då? I Stockholm? Absolut, där finns ju tillverkare som Chef Jungstedt. På östgötaschlätten? Ja, ja, där verkar Ett kilo socker och sprider glädje. Det senaste tillskottet då? Det hittar ni på Gotland, på en gård, med fåren runt hörnet. Det är Chokladstallet jag pratar om och du kommer känna ungefär som när du vunnit på trav när du äter deras praliner.
Pralinerna var så otroligt smaksäkra. Det var aldrig någon fråga om vad det var för smak på pralinen, utan det kände vi direkt. Vi köpte pralinerna saffranspannkaka, rabarberpaj, 88:an och sparriskola. Saffranspannkakan var helt otrolig. När man tog en tugga av pralinen kom smaken av saffran direkt och dessutom var det salmbärssylt i. I rabarberpajen var det som ett litet kex i för lite textur. 88:an smakade precis som glassen, fast utan den isande känslan i tänderna när man bet i den. Sparriskolan var jag och Elin faktiskt inte helt överens om. Jag ska först och främst säga att den verkligen smakade sparriskola. Vi båda var väldigt överens om att pralinen i sig var väldigt bra gjord, men sen var Elin lite mer såld än vad jag var. Och det handlade verkligen inte om hantverket, för hantverket var fantastiskt, men jag kunde nog bara inte få ihop att jag tog en tugga av en pralin och att det smakade sparris. Jag tycker dock att de ska ha en riktig eloge för att de testar lite andra smaker än de vanliga. Det är alltid roligt att testa lite nya smakkombinationer.
Som sjömännen som har en kvinna i varje hamn har vi gottegrisar nu börjat skaffa oss en pralintillverkare i varje landskap. Utöver de tidigare nämnda har vi även Sälen Choklad i Dalarna och Åre Chokladfabrik i Jämtland. Nu är vi på jakt efter nästa. Vilken pralintillverkare ska vi ha i ditt landskap?
