Birgittas udde
Naturupplevelse
Motala, Östergötland
I helgen gick vi i den genom tiderna tredje mest kända östgötens, alltså Heliga Birgittas, fotspår, när vi besökte en plats där man kan känna både historiens och vårens vingslag.
Efter att vi passat på att smaka på glass hos Börslycke gård, som vi skrivit om tidigare (och mums förresten), så begav vi oss vidare till Birgittas udde utanför Motala. Elin hade kollat lite vad det fanns för leder i närheten och vi tänkte att vi testar den här. Tanken var bara att få komma ut, njuta av solen och få traska lite i naturen.
Vi slogs först av vägen dit, där man kan se en spikrak väg som leder upp till Ulvåsa slott. Skapligt pampigt faktiskt. När vi sedan börjat traska märker man ganska snabbt att det är en väldigt frodig plats, även fast det sannolikt kommer vara ännu mer grönska om ett litet tag. Det som fick oss att bli helt fascinerade var dock något helt annat. Jag (David) tycker alltid att en naturupplevelse blir så otroligt mycket mer om det finns ett levande djurliv på platsen. Vi kom kanske 200 meter in på vår vandring innan vi började stöta på paddor. I mängd. Ingen av oss har någonsin sett så många paddor. Det var hundratals. Vi fick bokstavligt talat sicksacka på vägen mellan alla paddor för att inte råka trampa på någon av dem. Och de slogs. Och de parade sig. Inte förvånansvärt att de två sakerna skedde i samband heller. Vi kan också konstatera att paddor tydligen verkar vara öppna för nya upplevelser så att säga, för de var verkligen inte monogama. Utöver alla paddor, kvittrade fåglarna konstant. Jag såg även en groda, tre snokar och en hackspett som vägrade agera modell. Med tanke på att vår förväntning var att vi skulle få lite luft blev vi väldigt positivt överraskade över vad Birgitta kunde erbjuda, även fast hon dog för typ 700 år sedan. Och du undrar antagligen inte alls, men på frågan hur många bilder man kan ta på några paddor så kan jag berätta för dig att det är hundratals om man heter David, är naturintresserad och är riktigt glad med avtryckarfingret.
Själva udden är platsen där Birgitta bodde en stor del av sitt liv och ligger (döh) på udden längst ut mot Boren. Det finns en rundled man kan gå, men vårt tips är att bara hålla sig till vägen som går från parkeringen ut till udden och tillbaka. Det är lätt den mest sceniska vägen. Leden är en grusväg, så det är bra framkomlighet. Nu i helgen var det blommor överallt också. Det var massor av gula, vita och lila blommor, vilket var väldigt fint. Det var helt enkelt ypperliga förhållanden för en vårpromenad.
Jag tror bara det kommer bli bättre och bättre ute vid Birgittas udde i takt med att värmen kommer. Det var en promenad vi knappast kommer glömma i första taget och det kommer garanterat bli fler promenader där för vår del. Paddor eller ej.
Och nu undrar du som läser detta och var någorlunda observant varför jag inte redogjort för vilka som är de två östgötarna som är mer kända än Heliga Birgitta. Svaret har du ju självklart framför dig! Det är ju jag och Elin!
