Tivedens nationalpark
Det här med att nationalparker har blivit en liten grej för oss på sistone har kanske ingen missat och nyligen såg vi till att besöka ytterligare en, nämligen Tivedens nationalpark.
Det var tur att vi besökte Tiveden just nu på hösten, för det var väldigt fint när skogen var orange- och grönspräcklig. Det var ingen trängsel (vi var helt ensamma), men det kan också förklaras av att det var typ åtta grader ute. Vi hade varit ute på lite andra äventyr, vi kom nämligen från ett annat smultronställe (Wrågården) och var på väg hem när vi skulle stanna i Tiveden, så småtrötta och lite kalla valde vi att inte ta någon av de längre lederna denna gång. Istället tog vi den gröna leden, som var lagom lång för att bara få en känsla för Tiveden. En riktigt bra detalj var att på informationsskylten för nationalparken visade de även en höjdkurva för de olika lederna, vilket gjorde att man kunde göra ett mer informerat val av led. Uppskattades av oss, för den led jag (David) hade tänkt att vi skulle ta visade sig ha en ganska rejäl lutning.
Som jag skrev ovan så visade Tiveden verkligen upp sig för oss. Skog och vatten blandade sig i en härlig balans och som vanligt var det fantastiskt att bara gå där och andas. Träden med alla sina fina färger, solen som var på väg ner och vattnet som låg helt spegelblankt visade verkligen att Sveriges natur aldrig är tråkig, inte ens när löven faller och det är lite kyligt i luften. Vi bestämde redan när vi var där att vi självklart ska dit igen, men som ett eget resmål med den längsta leden som färdrutt för dagen.