Lasses grotta
Tänk dig att lämna allt du har, gå ut i skogen och hitta en plats att bygga ditt nya hem på med det material som finns att tillgå. Läskigt? Ja, kanske, men det verkar vara många i världen som lockas av idén. Inte bara idag, utan även historiskt.
När vi skulle åka ett varv runt Vänern berättade min (Elins) pappa en historia om en person vars idé om ett liv i frihet man än idag kan se spår av. Lars Eriksson föddes i början av 1800-talet i Skälvum i Kinnekulletrakten. Som ung arbetade han som dräng, men jobbet på bondgårdarna var egentligen ingenting för honom. Han gillade jakt och drömmen om ett liv i frihet drev honom till att bygga det hem som den här veckans inlägg handlar om.
Lars, eller Lasse, som han också kallades, gifte sig med Inga. De var ett fattigt par och hade inte möjlighet att äga sitt eget hem. För att ha någonstans att bo hyrde de en stuga i Husaby av en släkting. När släktingen bestämde sig för att flytta såg det helt plötsligt ut som att de skulle stå utan bostad. Lasse var dock en handlingens man och han såg inte fattighuset som ett alternativ. Han gjorde inte bara sin egen ammunition och sina egna bössor till jakten, utan han bestämde sig även för att bygga ett eget hus till sig och Inga. I hemlighet begav han sig ut i skogen om dagarna för att konstruera hans och Ingas nya hem. Resultatet blev en spartansk stuga med murade väggar och ett utskjutande klippblock som tak. I den här stugan bodde han och Inga i nästan 30 år.
Lasses och Ingas stuga, eller grotta som den också benämns som, ligger bara ett stenkast från en parkering och vägen till deras enkla boning går genom en bit skog. Det tar inte lång tid innan man börjar skönja att det ligger något bland träden och slutligen inser man att man kommit rätt. Det är en rätt slående insikt att någon ensamt gjorde om ett klippblock i en skog till en murad stuga. Det kan vara svårt för en person som lever idag att förstå hur det måste ha varit att bo däri, för det är så långt ifrån hur vi bor idag. Kallt, mörkt och trångt är knappast ledorden dagens arkitekter utgår ifrån och det är åtminstone jag (David) rätt glad för.
Vi har under de senaste månaderna tittat på ett “Ett enklare liv” där Ben Fogle åker runt i världen och möter personer som lämnat allt som det moderna livet har att erbjuda, för ett liv i vildmarken. För oss var det därför ett måste att besöka grottan för att försöka förstå hur ett liv i skogen hade kunnat vara. Lasse kallas ibland för Sveriges sista grottmänniska, men kanske var han egentligen bara en trendsättare. Vi tror helhjärtat att vi alla kan lära oss något av historien om Lasse. Vi behöver kanske inte bo i gigantiska hus, med grejer i överflöd. Vi borde kanske skala ned lite? Vem vet, på kuppen kanske vi alla blir lite gladare, samtidigt som vi gör en insats för att minska konsumtionen i samhället. Det är i alla fall en framtid som vi vågar tro på.