Halloween hos Kolmårdens djurpark
Aktivitet
Norrköping, Östergötland
Boooooh! Spooktober är här! Om du vill fira halloween på ett lite annorlunda sätt har vi idag ett smultronställe för dig. För typ en månad sedan fick Elin upp reklam för Halloween på Kolmården och tog beslutet att dit ska vi. Sagt och gjort beställde hon biljetter till oss och tiden gick. När det väl var dags för oss att bege oss dit hade vi sådan tur med vädret. Vi fick en knallblå himmel och sol under hela vår vistelse, med lite kyla och tidvis en rejäl blåst som nedsida (mer om den senare).
Vi såg till att vara där redan innan de öppnade, för att kunna maxa vår tid i parken. Och ja, jag lovar att vi är båda att anse som vuxna. Åtminstone juridiskt. Vi hade inte ens lånat någons barn för att ha som ursäkt. I kön in, för det var en rejäl kö, var det vi och barnfamiljer i mängd. Det var supergulligt att så många barn som besökte hade klätt ut sig också. Vi fick se några pokémon och även en Sonic.
När vi stod i kön kändes det som mycket folk, men väl i parken var det rena motsatsen. Det kändes som att vi var helt ensamma ibland, särskilt den första och sista timmen i parken. Och ja, vi var i parken under hela tiden den var öppen. Det var jätteskönt att det var så få där, för det innebar att vi aldrig behövde trängas vid djuren eller djurvisningarna och att kön till safaribanan var praktiskt taget obefintlig.
Det som skiljer det här besöket från ett vanligt besök hos Kolmården är att de hade pyntat hela parken i halloweenanda. Det var spindelnät, pumpor och annat smått och gott överallt. De hade även gjort några skräckhus för den riktigt modige (alltså inte vi). Något vi reagerade på starkt (i positiv bemärkelse) var personalen. Främst att de alla var så jäkla trevliga och gemytliga (vilket vi slutat att ta för givet efter vissa upplevelser) samt att de verkligen gick in för sin roll. Det gick nämligen runt utklädd personal runt om i parken och interagerade med besökarna. De hälsade, skrämde, sjöng och såg till att vi besökare var på en nivå av lagom obehag hela tiden. Nu såg vi inte bara att det var halloween, utan vi kände det också. Det allra bästa var två situationer med en utklädd tjej och Elin, där ena gången de möttes kollade tjejen på Elin, märkte att hon tyckte det var lite obehagligt och sedan verkligen följde henne med blicken. Jag kunde verkligen se hur Elin fick lite rysningar. Den andra gången står Elin och fotar något när den utklädda tjejen börjar typ följa efter henne på avstånd och när Elin märker det får hon lite semipanik. Legendariskt!
Även om vi skippade skräckhusen kan jag lova att vi blev bra rädda ändå. Jag (alltså David) är inget fan av höjder. Alls. Över huvud taget. Ändå har jag en tendens att sätta mig i sådana situationer när jag hamnar där, typ som att vi prompt skulle åka Kolmårdens Safaribana (alltså linbanan). Vi åkte ett varv direkt när vi kom in i parken och det gick faktiskt bra. Så fort man såg lite djur blev det mer fokus på att fota än att tänka på höjden, men vi skulle helt klart ha slutat på topp. Istället fick vi för oss att åka ett varv till några timmar senare, i hopp om att kanske se ännu mer av björnarna och lejonen (vilket vi faktiskt fick också), men denna gång blåste det som bara den. Den lilla gondolen vi satt i gungade sida till sida på grund av blåsten när det (för mig) otänkbara händer; linbanan stannar. Vi satt alltså i vagnen ungefär 20 meter över marken och det svajade ganska bra. Denna gång var det jag som hade panik istället för Elin. Det var ju självklart ingen reell fara, vilket maskiningenjören i Elin påpekade och började pratade om beräkningar och marginaler vid den här typen av konstruktioner, men det hjälpte höjdrädda mig föga. Efter vad som var några minuter (kändes som en evighet) rullade den igång igen och vi fick fortsätta färden, med ett hjärta som slog och påtagligt svettigare händer. Turen går och till slut är vi på slutsträckan när det händer igen och gondolen istället hoppar till i upp och nedgående riktning. Mitt hjärta försvann lite temporärt från min kropp där. Ska sägas att safaribanan är väldigt säker och att det inte är någon fara, man ska bara tänka sig för innan man sätter sig i den som väldigt höjdrädd. Jag kommer hinna glömma bort det här till nästa gång jag besöker Kolmården, så kommer garanterat åka igen!
Vad som var ett högst spontant infall blev en fantastiskt höstdag och vi rekommenderar självklart dig som läser det här att boka dina biljetter snarast. En perfekt helgaktivitet, vare sig om du åker med barnen, din respektive eller med vänner.
