Det finns personer som gillar film (typ jag, David) och så finns det folk som verkligen gillar film. Utan att faktiskt känna personen, vågar jag mig ändå på att påstå att personen bakom Café Cineast tillhör den senare kategorin.

För några år sedan fick jag för mig att jag skulle kolla på alla filmer som låg på IMDB:s lista över de 250 bästa filmerna, så jag får ändå säga att ett visst filmintresse finns där. Och är det någon kategori som jag kan slå Elin i på Trivial Pursuit så är det de rosa frågorna. Jag glömde säga att jag älskar att gå på bio också. Men för att citera Qui-Gon Jinn i “The Phantom Menace”: “There’s always a bigger fish”.

När vi skulle uppåt i landet för några veckor sedan rullade vi som många andra förbi Sveg. Tror inte staden har vunnit något pris för sexigaste stad, men den borde få ett pris för att det har ett café med en Oscar för bästa inredning (Utgivet av oss då, istället för Academy of Motion Picture Arts and Sciences. Tänk er lite samma förhållande som de ursprungliga nobelprisen och det i ekonomi). När man går in i Café Cineast är det som att du går in i en levande del filmhistoria. Det är “dinervibe” (jag har inte upphovsrätt på ordet, så varsågoda att använda det ni med) över caféet och nästan var du än kollar är det prylar och planscher från olika filmer. Allt blir liksom direkt lite häftigare när du har en Darth Vader mask som står på cafédisken.

Nu blev det mycket fokus på inredningen och miljön, vilket självklart är en viktig del, men vi får ju faktiskt inte glömma bort det allra viktigaste; det ätbara. Vi köpte med oss från fiket för att förtära i naturen, vilket är ett rätt angenämt modus om jag får säga det själv. Jag tog en macka med fetaost och soltorkade tomater, medan Elin tog en baguette med kycklingcurry. Båda var väldigt goda, men för mig var den heliga Graalen den smått gigantiska och samtidigt otroligt goda chokladbollen som jag inte kunde slita ögonen ifrån efter att vi hade gått in i caféet. Bjuder på en otroligt charmig bildserie som Elin tog på mig när jag skulle förtära denna helgedom. Man vågar ju dessutom inte säga något dåligt om maten när man har Marlon Brandos Corleone som kollar på en när man köpt mat.